▲ Rockaholic▲

6 har flyttat 9 gånger, fast pappa har alltid bott på samma ställe. 7 jag har väldigt lätt för att bli kär men är samtidigt livrädd för kärleken. för att bli sårad. igen. 8 när jag var mindre såg det nästan ut som att jag hade anorexia, världens äckligaste smalaste längsta ben. såg ut som en giraff då kroppen inte hade växt till sig ordentligt och innan jag började satsa på fotbollen ordentligt och jag hade väldig väldigt dåligt självförtroende. 9 som människa så är jag väldigt väldigt djup. i mina tankar. och det kan vara otroligt jobbigt för migsjälv. 10 jag har en dröm om att bli tandläkare. fasten, där drev jag. jag är livrädd för dom också! men jag har många drömmar jag vet inte kommer slå in

inatt är en sån natt då lampan på mobilen hinner bli grön innan man ens har hunnit somna. en sån natt då sleep tight listan spelas men än bara en gång. då man ligger och tänkter "nu är det bara 4 timmar kvar. 3 och en halv.. 2 timmar.." en sån natt då man tydligen har alldeles för mycket att tänka på även fast hjärnan gått på högvarv hela dagen. en natt då man mer än något annat önskar att det fanns andetag på andra sidan om sig. tusen frågor men inget svar. och det är just dedär satans svaret jag fortfarande letar efter.

vi är tre barn "i familjen" men ingen har samma pappa. jag har en stora syster och en lille bror och det gör mig till mitten/sladd barnet. min bror bor med sin pappa och min syster flyttade till sin pappa när jag var kring 6 år så ingen av mina syskon har som bott på samma ställe som jag hela tiden så jag träffar typ aldrig mina syskon vilket är väldigt tråkigt och ibland jobbigt. det är flera gånger det hänt att man sagt att man också vill ha ett syskon, för det känns som att jag inte har det längre. det är bara minnen som finns kvar. menmen. älskar dom mer än vad dom vet, trots allt.

dethär är något man skulle kunna diskutera i evigheter.. jag är inte kristen. tror absolut inte på allt skit om gud jesus och allt dedär. men jag tror det finns något. men vet inte vad. ateist skulle man kunna kalla mig. jag är döpt och konfirmerad. att döpas hade jag ingen talan i eftersom jag inte kunde prata då och jag konfirmerade mig i stort sett bara för att (skämmes på mig!) många av mina vänner gjorde det, för att få fara till ammarnäs och björkliden, ishotellet och för presenterna. hehe aint i a little bitch..

jag tror på aliens. kärlek vid första ögonkastet. och på min pappa. allt han säger är sant och allt stämmer alltid. okey, nästan alltid.. (hehe skämt å sido) nä men seriöst nu. det enda jag skulle kunna svara på dendär frågan är, jag vet inte. tror egentligen inte riktigt på något. förutom aliens då. eller ja.. tror inte världen kommer gå under 2012 heller men tror den kommer göra det någon gång om några 100 år kanske så som vi människor håller på.. men jag kan ju inte säga att jagsjälv gör den så mycket bättre men. så under hela 2012 så ska jag gå runt och leva och vara glad som vanligt sen skratta idioterna i ansiktet som kom på dedär om att jorden ska gå under då. men om jorden skulle de så hoppas jag att det går fort. som att stänga av tvn från tv-dosan (nu är jag sådär seriös igen)..

wellwell nog om de. nu ska jag fortsätta med att göra ingenting och önskar er en trevlig regning torsdag. adjö.
(hahhaha, fyfan va gay..)

fotografering. konst, text och bild. träna. musik.
egentligen så gillar jag att göra det mesta men that's my big 4. 

så länge jag bara inte är ensam och inte gör något, för då får jag panik. jag är en sån som alltid måste ha saker som händer runt omkring mig. det får aldrig vara tyst och jag kan verkligen verkligen inte sitta hemma en helg. jag skulle absolut inte han något emot att bo mitt i centrala stockholm bland allt oväsen och folk som stressar runt. jag skulle känna mig som hemma där. och lugn. inte som min pappa, som är helt tvärtemot. men sån är jag och har alltid varit. jag känner mig inte som en skogsmänniska som vill ha lugn och ro. men det är där jag hamnat.

jag kallar mina fyra stora intressen för konst. så egentligen så skulle man kunna säga att mitt största intresse är konst. foto är konst. musik är konst. det man kan forma med en penna på ett papper eller ord blir konst. och allt de är något jag alltid tyckt om. 

spelat fotboll sen jag var 8. musik har alltid varit viktigt för mig. fotograferings intresset bara växer och växer hela tidenoch om jag kunde så skulle jag vela måla hela världen med mina ord. så ja.. konst skulle man kunna säga att det är mitt stora intresse.

det kändes som att jag skulle kunna måla hela världen med alla dess färgglada, skinande färger. marken jag gick på var gjort av måln. det fanns bara glädje och i min värld så fanns det bara han och jag. när jag blundade så fanns han bakom mina ögonlock. i varje dröm. i varje tanke. i varje andetag. jag var beredd att offra allt för honom. ta en kula. göra allt han ville. för det var bara han som betydde något för mig. han som fick mig att kliva upp på morgonen. och somna med ett léende.

jag har gått i genom två riktiga kälekar och många små i mitt liv. har varit riktigt riktigt jävla kär två gånger. alltså sån kärlek som beskrivs i sagor. min riktigt första kärlek varade i ungefär ett och ett halft år. ungefär 3 år senare efter några små förhållanden så fann jag det igen. något som känndes som en första kärlek på nytt. det tog som allt till en ny nivå. en kärlek jag skulle kunna hålla fast i för alltid. men så var det något som gick snett och så föll min värld ihop igen och jag fick börja om från 1 och klättra mig upp igen för den oändliga stegen som började nere i den djupaste depritionen och jag har fortfarande inte tagit mig längst upp. men gått vidare, det har jag gjort för länge sen, men det kanske var bland det svåraste jag gjort i hela mitt liv.

kärleken är hemsk, underbar. vit och svart. det bästa som finns men ändå det som kan dra ner en till ett ställe där man inte vill va. man mår bäst och känner sig som den starkaste människan på jorden. men samtidigt kan den dra ner en och göra så man inte längre vet vem man är..

jag hatar kärleken medans jag älskar den. det är något som gör en glad, något man behöver. men det är också alltid den som gör att man mår värst. jag är hopplös för kärleken. kär i kärleken kan man inte säga att jag är, men jag har lätt för att falla för den.

Sanna Sonja Margareta Melander, är alltså mitt inte så hårda namn. ni kan gärna glömma mina andranamn fortfortfort.. 18 vårar x en sommar och snart en höst har jag upplevt och mina dagar har gått upp och ner som en berg och dalbana de senaste åren.

När jag var liten så gillade jag att äta på reklamblad, rida på en hästs rygg, hade fantasi som hette duga, älskade skolan. älskade livet för man förstod inte så mycket av det och lekte sig igenom hela barndommen. bodde i det gula huset jag bor i än idag men huset var inte lika tomt då, familjen var inte i tusen delar. som den är nu. och gården var full av djur i alla dess former. jag kan inte säga att jag inte saknar den tiden men jag har det bra som jag har det nu.

Min lilla familj bestod av en pappa och mamma och en syster fram tills jag var 6 år, det är en dag som jag aldrig kommer glömma. tänk er en 6 årings livfyllda färgglada ögon står på altanen med sitt täcke, nalle, snuttefilt med sin äldre syster mitt i natten och iaktar våld, hat och hemska ord inte heller för första gången i deras liv. glömmer aldrig, aldrig den dagen. kommer ihåg den som att det vore igår men mer om de borde jag kanske inte ta upp här även hur mycke jag än skulle vilja berätta..

Efter de så flyttade jag runt lite överallt i Vindelns kommun med min moder och var hos min far ungefär varje eller varannan helg. började hata förskolan. bytte skola. trivdes som fisken i vattnet. hade vänner. jag var den tjejen som umgicks med alla killar och även dom som var äldre och jag var tjejen som hade 'killigare kläder' på mig. försökte lära mig åka skateboard. lekte med radiostyrda bilar i sandlådan. fick min första katt och en lillebror som jag älskade över allt annat. men min syster gjorde det smarta valet redan då att flytta till hennes egna pappa men så smart var inte jag. när jag trivdes som bäst trotts allt som inte var lika underbart under den tiden som alkohol, en till skillsmässa, inget eget som man kunde kalla hem, så trivdes jag ändå för jag minns att jag drömde mig alltid bort till en annan plats. men så när jag trivdes som bäst, hade som roligast i skolan, och hade mest vänner så bestämmer sig min moder att flytta till nordmaling med jag och min bror. 12 mil ifrån min egna pappa. 13 mil ifrån min lillebrors pappa. till en fin liten röd lägenhet på rödhakevägen. jag kom ihåg hur mycke jag grät i bilen påväg dit. att slitas från sin pappa, sin 'pojkvän' jag hade då, sina bästa vänner, alla sina minnen, allt som man byggt upp där i stort sett sen man föddes och flytta 12 mil bort kändes som att flytta till en helt annan planet för mig.

Jag började vara hos min pappa varannan helg och började fort trivas i den nya skolan, och med de nya vännerna. sen vart jag fast där. började min ,trotts allt, livs bästa tid. högstadiet. under de tre åren så prövade jag första riktiga kärleken. första ciggen. första drogen. första fyllan. bytte stil från den osäkra allätande 'hiphopparen' till den hårda 'hårdrockaren'. flyttade till en annan lägenhet närmare fotbollsplan för då var fotboll det bästa jag visste bortsett från musiken. blev utslängd 3 gånger. bodde hos kompisar i månader för jag vägrade byta skola igen. gick alltid tillbaka till min mor när hon bönade och bad att det aldrig skulle hände igen, men ett år senare så hände samma sak igen. under de året fick jag ta hand om min lillebror medans min alkoholiserade moder inte kunde göra det och jag var kring 15 år men kände mig egentligen som 25. stränga regler och stora ansvar och massa annat jag inte kan berätta.

Men här är jag idag. starkare än nånsin. och jag ångrar inte en sekund av mitt liv. jag står med båda fötterna på jorden. har varit med om upplevelser man helst skulle vela glömma men jag har bara blundat och gått vidare.

Jag skulle aldrig vara den personen jag är idag om dom där tre åren i högstadiet inte var som dom var. inte lika stark. inte lika säker. två år sen jag såg min egen moder senast. träffar nästan aldrig mina egna syskon. och bor hos min far med hans tjej, 1 hund och 4 katter. det är min familj.

Gymnasietiden har gått skrämmande fort och nu är det bara ett år kvar. gick fotbolls linjen i 1an men ungefär minst 60% vg i betyg, började friskvård i 2an, slutade 2an med ungefär 87% ign i betyg.. och nu står jag här och har just börjat trean och tittar tillbaka på dessa två år som egentligen bara har bestått av massa kärleks problem och festande. jag har sårat. och blivit sårad. så skulle jag beskriva min gymnasie tid men dock så är det ett år kvar och de vet gudarna vadfan som kommer hända under detta år..
men trotts allt så är jag ändå taggad.

Annars känner jag mig som en oskriven bok. som har drömmar men vet inte hur dom ska skrivas och publiceras. har många idéer men aldrig någon som slutförs. jag krachar, reser mig upp, krachar, reser mig upp, léer sen krachar igen. en oskriven låst bok, och nyckeln är för tillfället bort tappad. eller som ett fint vin. som blir bättre och bättre med åren, så skulle jag beskriva mig själv.