Från då till nu och allt de där imellan.
med dig frågade jag alltid, "vad vore jag utan dig?".. nu är jag en starkare människa som har lärt sig ett och annat och med både minnen och misstag i ryggsäcken. "jag kommer inte överlveva utan dig".. det gjorde jag, mer än väl. "mitt hjärta kommer aldrig att sluta pumpa ditt namn".. de gjorde det. men ditt namn lämnade kvar märken som aldrig kommer försvinna, du var trots allt en väldigt stor del av mitt liv. "jag kommer aldrig komma över dig!".. det tog tid. men inte så länge som jag egentligen trodde att det skulle. det gjorde ont. men det var för länge länge sen. jag ångrar ingenting, det enda jag ångrar är att jag lät mig själv grävas ner i en så lång tid bara för att inse att allt kommer bli mycke bättre.
idag är jag en stark människa som kan bevisa att när allt känns surt och varje steg känns tungt och när man inte finner ljus och inte orkar tränga fram ett léende längre, bara tårar. så vet jag, att allt kommer bli bra. man kommer le. allt man ser är ljus. dedär är bara något man går igenom men allt blir tots allt ändå väldigt mycke bättre förr eller senare. det var snart ett år sen och jag trodde att jag aldrig skulle kunna stå på mina egna ben igen, andas med mina lugnor utan din luft.. men det gör jag med lycka. ibland kommer minnen fram, men hellre de än att dom glöms bort. allt dedär som var bra får gärna hälsa på. och jag hoppas ibland att dom hälsar på hos honom också, istället för att glömmas bort totalt. då var allt det bästa man visste. men idag så vet jag att det finns ännu bättre.
Things will change.
jag älskade hur du fick mig att må bra. jag älskade dina gröna ögon. jag älskade dina varma kyssar. jag älskade din lena hud. jag älskade din annorlunda personlighet och ditt vackra utséende. jag tyckte egentligen om allt med dig men det ändrades och du fick mig att känna något helt annat. dina ögon blev något jag undvek att titta på. dina kyssar kallnade. din hud slutade att vara len. din personlighet blev precis som alla dom andras. och här sitter jag. på samma ställe som så många andra gånger på grund av just det. äcklad var ordet.
Du kommer att ha mitt hjärta..
..bara du är redo att ta hand om det.
Every opportunity doesn't last forever.
jag skulle kunna skriva en bok tjockare än bibeln och svriges rikes lagar tillsammans med alla mina tankar som snurrar runt innanför mitt skallben just nu. tankar som börjar frågasätta mänsklig existens och annan sån dynga. djupare än havet och "drygare än yes" nivet, diskmedel reklamen.. för många obesvarade frågor och alldeles för få svar. sitter fast på samma plats och tar mig inte loss.
There is something about you that makes me weak and knocks me off my feet. But in the same time i just wanna smash you in the face with a fucking chair..
sover utan svar på mina frågor inatt. utan en fungerande telefon. utan fina godnatt sms. utan någon vid min sida. inatt känner jag mig ensam och överfylld av konstiga känslor blandannat trötthet, längtan och förvirring. men ser fram emot mina 4 timmars sömn jag kommer få inatt. och jag ser fram emot imorgon, ser fram emot framtiden. men jag längtar efter han.. även fast jag verkligen inte vill.
Jag vill ha..
jag vill ha halvorange långt hår med ljusare eller mörkare toppar och leopardmönstrade creepers skor. fina strupmbyxor eller nya av mina svarta tighta jeans med hål i ena knät. stora mystiska tröjor och skjortor och en överdrivet stor svart halsduk. en kick-ass jacka med stoor luva som man inte skulle frysa i. mer tatueringar och tunnlar i mina båda öron. stora mörksminkade ögon och några andra flashiga accensoarer. ett par feta hörlurar som jag tillsammans med det som kommer ut ur dom skulle kunna övervinna hela världen.
ett stort äkta léende och ett hjärta som bultar hårt för någon speciell och ett evigt pirr i min mage. det är vad jag vill ha.
Take my hand and show me your world.
+
jag kom att tänka på att förra veckan så hade vi våran sista idrottslektion. våran sista möjliga idrottslektionen i skolan. efter kanske 13 år (bra som jag är på matte?) så har vi nu haft våran sista idrottslektion!? detta är inget jag hurrar över. detta är snarare något som skrämmer mig. om 6 månader. ett halvår. en termin. så kommer jag stå där med mina närmaste vänner och mina andra vänner, hand i hand med alkoholen och ett fett jävla léende i vita klänningar och hattar på våra huvuden berädda för att ta våran student med stormsteg och ett betyg som inte räckte till. tiden går så äckligt skrämmande fort. visst.. jag är kanske glad över det. men är rädd och orolig för vad ska jag göra sen? vad i helvette ska jag göra sen? vet inte riktigt om jag är redo för den tanken än.
Allt bara på grund av du.
när jag känner att jag inte har någon annan stans att ta vägen så hamnar jag här. formar mina känslor och tankar som flyter ut ur min kropp och omvandlas till ord. om din facebook sida hade varit en blogg så hade du haft högre statestik varje dag än vad kissie har, bara från mig. att hoppet fortfarande finns att varje gång man får ett sms så ska det va från du. men man blir lika besviken varje gång.. varför ska det vara så svårt att släppa? från att gå från dagar där man går på måln i solskenet och dricker från regnbågens alla färger till att gå till andra då varje steg känns som att någon håller fast i ens ben. att andas in en tjock gas. att all ork runnit ut och man känner sig som en utav zombierna från walking dead. eller som att man har ett eget regnmoln bara över en själv.. allt bara på grund av du.
"Den sanden som ska föreställa mitt tålamod.."
vid kanske tre nångång slogs mina trötta ögon igen. utmattade efter alla funderingar på den då kallade morgondagen. men det var inte bara oron inför den dagen som höll dom uppe. det var såklart även han. hur ett hjärta så snabbt kan såras. och hur ett hjärta kan ha så svårt att glömma. och hur den kan vara så korkad och lättlurad. att vara vis och försiktig är inte riktigt något för mig. och att göra dumma val är jag alldeles för van vid. det händer alldeles för ofta och senast var inatt. så mycke känslor som bara väntar på att få explodera och dethär kunde vara droppen. men tydligen är det något som fortfarande håller mig uppe. jag väntar bara på att sanden i timglaset ska rinna ut. den sanden som ska föreställa mitt tålamod, min ork. eller att elden ska hitta fram till tändvätskan, redo att utföra en explotion.
How can you miss a part from yourself so much so it's hurts.. Hurts like hell.
my lovely brother. this pictures are from a day we had together, fooling around while you brushed you teeth. our laughs. and yes, now are all of that just memories.. i miss you so damn much and i love you with whole my heart and i promise you, i'm gonna fix this.
Can you feel my heart is beating? Can you see the pain you're causing?
all i wanna do is sleep. every little sound is annoying. my room is a mess, and so am i. i'm breaking up with the world for awhile.
3am.
varför i helvette jag sitter och dricker kaffe 3am har jag ingen aning om. förmodligen för att jag kan göra vad jag vill och för att jag inte behöver bry mig. jag har inget att passa. ingen tid att kliva upp till. inget planerat. eller så är det för att jag är rädd för att somna.
för det är då jag vet att jag kommer möta dig sedan vakna upp för att sedan vilja somna om igen för att få veta svaret men det svaret vet jag att jag aldrig kommer få veta..
ah juste.. det är första advent. inte för att det har nånting med inlägger att göra men
ah juste.. det är första advent. inte för att det har nånting med inlägger att göra men
And then everything turned so weird.
.
I just want to let go and breathe my own air.
inatt är det en såndär natt igen.. och allt är på grund av dig. jag har redan gjort hundraförtioelvatusen saker jag inte borde göra så jag orkar fan inte bry mig längre. kan ändå inte bli värre. delad. missförstånd. ångest. dendär jävla ångesten.. men ändå helt tom. som en öppen bok utan text. har du nånsin åkt bil och fokuserat på glaset på rutan och du ser allt det där som är utanför bara suddigt fara förbi. helt utan färger. helt utan någon speciell uppmärksamhet. allt du ser är konturer. precis så känns det. allt bara är.
Nitad. helt jävla sönder nitad.
slog upp mina torra, sandiga uppsvälda ögon och min första tanke var nu är jag tillbaka på samma plats. inget som fick mig att flyga upp ur sängen, utan bara något som fick mig att bara vela ligga kvar och att aldrig behöva kliva upp igen. nitad. helt jävla sönder nitad. inte över det han sa, utan över att jag är fast på samma plats lika oförsiktig och sårbar igen. men tänker inte vara diskret denna gång.
Ett steg fram, tre steg bak..
det finns inget hopp längre. jag bygger upp väggar som sedan någon alltid lyckas riva. som jag själv måste bygga upp igen med uttorkat cement och det som ska föreställa tegel är små små sandkorn. jag vet att ett "jag gillar dig men vi får se hur det blir" inte betyder att boken kommer fortsätta skrivas. utan att den kommer suddas ut och rivas sönder för att sedan stängas igen och läggas på hyllan. jag vet att det bara är en ursäkt. och jag vet att det som känts som en saga inte kommer få ett sagolikt slut även denna gång.
χ
I'm so fucking stupid.
I think i've done it again...
I think i've done it again...
