Från då till nu och allt de där imellan.
med dig frågade jag alltid, "vad vore jag utan dig?".. nu är jag en starkare människa som har lärt sig ett och annat och med både minnen och misstag i ryggsäcken. "jag kommer inte överlveva utan dig".. det gjorde jag, mer än väl. "mitt hjärta kommer aldrig att sluta pumpa ditt namn".. de gjorde det. men ditt namn lämnade kvar märken som aldrig kommer försvinna, du var trots allt en väldigt stor del av mitt liv. "jag kommer aldrig komma över dig!".. det tog tid. men inte så länge som jag egentligen trodde att det skulle. det gjorde ont. men det var för länge länge sen. jag ångrar ingenting, det enda jag ångrar är att jag lät mig själv grävas ner i en så lång tid bara för att inse att allt kommer bli mycke bättre.
idag är jag en stark människa som kan bevisa att när allt känns surt och varje steg känns tungt och när man inte finner ljus och inte orkar tränga fram ett léende längre, bara tårar. så vet jag, att allt kommer bli bra. man kommer le. allt man ser är ljus. dedär är bara något man går igenom men allt blir tots allt ändå väldigt mycke bättre förr eller senare. det var snart ett år sen och jag trodde att jag aldrig skulle kunna stå på mina egna ben igen, andas med mina lugnor utan din luft.. men det gör jag med lycka. ibland kommer minnen fram, men hellre de än att dom glöms bort. allt dedär som var bra får gärna hälsa på. och jag hoppas ibland att dom hälsar på hos honom också, istället för att glömmas bort totalt. då var allt det bästa man visste. men idag så vet jag att det finns ännu bättre.
Kommentarer
Postat av: pauline
du skriver jättebra!
Trackback
