Ett steg fram, tre steg bak..
det finns inget hopp längre. jag bygger upp väggar som sedan någon alltid lyckas riva. som jag själv måste bygga upp igen med uttorkat cement och det som ska föreställa tegel är små små sandkorn. jag vet att ett "jag gillar dig men vi får se hur det blir" inte betyder att boken kommer fortsätta skrivas. utan att den kommer suddas ut och rivas sönder för att sedan stängas igen och läggas på hyllan. jag vet att det bara är en ursäkt. och jag vet att det som känts som en saga inte kommer få ett sagolikt slut även denna gång.
Kommentarer
Trackback
